"Evighet har en längd bakåt, och den har en längd framåt, och i båda hållen är längderna ändlösa. Det som filosofen inte begriper medan hon undersöker varandesätt i Fenomen, och det som vetenskapsmannen inte förstår så länge hon räknar och undersöker fysiska fenomenella världens och varandes principer och regler, är att i träff med Gud lämnar man Fenomen, och kommer till en enastående okänd sfär utanför Fenomen."

Mycket tankeväckande. De okända sfären utanför Fenomen. Vad fans före BIG BANG?

VA ?? Före Big Bang ???? Nu e du enna lite jobbig tycker jag !!

Jaa, det var det nog fler som tyckte. Läst över 20 ggr å ingen kommentar..

Klart något fanns före Big Bang. Det var då som det tredimensionella rummet skapades ur de högre rummen.

Ungefär som en stor utandning efter en inandning?

Ja, eller som att veckla upp papper runt ett paket (som man sedan kan vika ihop igen.)

Vid Big Bang, vecklades rummet ut från något som vi skenbart uppfattar som intet.

Ja, vetenskapen som håller på att undersöka big bang teorin med Hawkings i spetsen sa en gång i ett program jag såg på TV att tro att allt en gång började som en enda liten punkt oändligt liten och oändligt varm är en mycket abstrakt tanke vilken vi inte kommer att hitta någon fysisk förklaring på…

Man kan ju då undra vad han menar med ordet "fysisk" och om han likt einstein tittade mycket åt de esoteriska hållet…

Mja… det började nog inte med någon fysisk punkt i vårt 3d-rum, en punkt med egenskaper som massa och temperatur.
Det fanns "intet" alltså tre-dimensionellt. Det rum vi känner avknoppades ur de högre rummen momentant och fyllde vårt unversum på "0"-tid.

Det hela var som om någon sade "Varde ljus" och därigenom fyllde 3d-rummet med existens.

som i DHL sånger…

I sju sånger, översatta ur Dzyans bok, taget ur Den Hemliga Läran av HP Blavatsky.

FÖRSTA SÅNGEN

1. DEN EVIGA MORDREN, HÖLJD I SIN EVIGT OSYNLIGA MANTEL, HADE ÅNYO SLUMRAT UNDER SJU EVIGHETER.

2. TID FANNS EJ, TY DEN LÅG SOVANDE I FORTVARONS OÄNDLIGA SKÖTE.

3. VÄRLDSSJÄL FANNS EJ, TY INGA AH-HI FUNNOS ATT INNEHÅLLA DEN.

4. DE SJU VÄGARNA TILL SALIGHET FANNS EJ. DE STORA ORSAKERNA TILL OLYCKA FANNS EJ; TY DET FANNS INGEN ATT ALSTRA DEM, INGEN ATT SNÄRJAS AV DEM.

5. MÖRKER ALLENA FYLLDE DET GRÄNSLÖSA ALLTET, TY FADER, MODER OCH SON VORE ÄNNU EN GÅNG ETT, OCH SONEN HADE ÄNNU EJ VAKNAT TILL DET NYA HJULET OCH SIN PILGRIMSFÄRD DÄRPÅ.

6. DE SJU HÖGA FURSTARNA OCH DE SJU SANNINGARNA HADE UPPHÖRT ATT VARA TILL, OCH VÄRLDSALLTET, NÖDVÄNDIGHETENS SON, LÅG FÖRSJUNKET I PARANISHPANNA FÖR ATT VARDA UTANDAT AV DET, SOM ÄR OCH DOCK ICKE ÄR, INTET FANNS TILL.

7. TILLVARONS ORSAKER VORO BORTTAGNA; DET SYNLIGA, SOM VARIT, OCH DET OSYNLIGA, SOM , ÄR VILANDE I DET EVIGA ICKE-VARAT, DET ENHETLIGA VARAT.

8. BLOTT TILLVARONS ENHETLIGA FORM STRÄCKTE SIG GRÄNSLÖS, OÄNDLIG, ORSAKSLÖS, I DRÖMLÖS SÖMN; OCH LIVET PULSERADE OMEDVETET I ALL-RUMMET GENOM HELA DENNA ALL-NÄRVARO, SOM FÖRNIMMES AV DANGMAS ÖPPNADE ÖGA.

9. MEN VAREST VAR DANGMA, NÄR VÄRLDSALLTETS ALAYA VAR I PARAMARTHA OCH DET STORA HJULET VAR ANUPADAKA?

Fortsättning på sångerna om världsutvecklingen i Dzyans bok.

Andra sången

1. VAD VORO UPPBYGGARNA, DEN MANVANTARISKA DAGNINGENS LYSANDE SÖNER? . . . I DET OKÄNDA MÖRKRET I DERAS AH-HI PARANISHPANNA. ALSTRARNA AV FORM UR ICKE-FORM - VÄRLDENS ROT - DEVAMATRI OCH SVABHAVAT, VILANDE I ICKE-VARATS SALIGHET.

2. VAREST VAR TYSTNADEN? VAREST ÖRON ATT FÖRNIMMA DEN? NEJ, DET FANNS VARKEN TYSTNAD ELLER LJUD; INTET UTOM OAVTÅLIG, EVIG ANDNING, SOM EJ KÄNNER SIG SJÄLV.

3. TIMMEN HADE ÄNNU ICKE SLAGIT; STRÅLENS TÄNDANDE GNISTA HADE ÄNNU EJ I LIVSFRÖET; MATRIPADMA HADE ÄNNU EJ BÖRJAT SVÄLLA.

4. HENNES HJÄRTA HADE ÄNNU ICKE ÖPPNAT SIG FÖR EVIGHETENS STRÅLE ATT DÄRI INGÅ FÖR ATT SEDAN FALLA, SÅSOM TRE I FYRA NER I MAYAS SKÖTE.

5. DE SJU SÖNERNA VORO ÄNNU ICKE FÖDDA AV LJUSETS VÄVNAD. MÖRKER ALLENA VAR FADER-MODER, SVABHAVAT; OCH SVABHAVAT VAR I MÖRKER.

6. DESSA TVÅ ÄRO LIVSFRÖET, OCH LIVSFRÖET ÄR ETT. VÄRLDSALLTET LÅG ÄNNU FÖRDOLT I GUDOMSTANKEN OCH GUDOMSSKÖTET.

Fortsättning av sångerna i Dzyans bok.

Tredje sången

1. DEN SJUNDE EVIGHETENS SISTA TIMSLAG DALLRAR GENOM OÄNDLIGHETEN. MODREN SVÄLLER UT, VIDGANDE SIG INIFRÅN UTÅT LIKSOM LOTUSKNOPPEN.

2. DALLRINGEN ILAR FRAM, BERÖRANDE MED SIN SNABBA VINGE HELA VÄRLDSALLTET OCH LIVSFRÖET, SOM DVÄLJES I MÖRKER, DET MÖRKER, SOM ANDAS ÖVER LIVETS SLUMRANDE VATTEN. . . .

3. MÖRKRET UTSTRÅLAR LJUS, OCH LJUSET LÅTER EN ENSAM STRÅLE FALLA NER I VATTEN, I DET MODERLIGA DJUPET. STRÅLEN GENOMTRÄNGER DET JUNGFRULIGA ÄGGET, STRÅLEN KOMMER DET EVIGA ÄGGET ATT SPRITTA AV LIV OCH ATT AVGIVA DET ICKE-EVIGA LIVSFRÖET, SOM SAMMANDRAGER SIG TILL VÄRLDSÄGGET.

4. DE TRE FALLA I DE FYRA. DET STRÅLANDE VÄRLDSÄMNET VARDER SJU INOM, SJU UTOM. DET LYSANDE ÄGGET, VILKET I SIG ÄR TRE, YSTAR SIG OCH SPRIDER SIG I MJÖLKVITA FLOCKAR UTÖVER HELA DET MODERLIGA DJUPET, ROTEN, SOM VÄXER I LIVSOCEANENS DJUP.

5. ROTEN FÖRBLIVER, LJUSET FÖRBLIVER, FLOCKARNA FÖRBLIVA OCH ÄNNU ÄR OEAOHOO EN.

6. LIVETS ROT VAR I VARJE DROPPE AV ODÖDLIGHETENS OCEAN, OCH OCEANEN VAR STRÅLANDE LJUS, VILKET VAR ELD OCH VÄRME OCH RÖRELSE. MÖRKRET FÖRSVANN OCH VAR EJ MER; DET GICK UPP I SITT EGET VÄSEN, ELDENS OCH VATTNETS, FADRENS OCH MODRENS KROPP.

7. SKÅDA, O LANOO, DET STRÅLANDE BARNET AV DE TVÅ, DEN OFÖRLIKLIGA, LYSANDE HÄRLIGHETEN - DET LJUSA RUMMET, SONEN VA DET MÖRKA RUMMET, UPPSTÅENDE UR DE STORA, MÖRKA VATTENS DJUP. DET ÄR OEAOHOO DEN YNGRE, DEN ***. HAN TRÄDER FRAM I STRÅLGLANS SÅSOM SOLEN, HAN ÄR DEN FLAMMANDE, GUDOMLIGA VISDOMSDRAKEN. EN ÄR FYRA OCH FYRA TAGER TILL SIG TRE, OCH FÖRENINGEN ALSTRAR SJU, VARI ÄRO DEN SJU, SOM VARDA TRETTIO, VARELSEHÄRARNA OCH SKARORNA. SE, HUR HAN LYFTER SLÖJAN OCH VECKLAR UT DEN FRÅN ÖSTER TILL VÄSTER. HAN ANSTRÄNGER DET HÖGA OCH LÄMNAR DET LÅGA ATT BESKÅDAS SÅSOM DET STORA BLÄNDVERKET. HAN ANVISAR DE SKINANADE DERAS PLATSER OCH GÖR DET ÖVRE TILL ETT STRANDLÖST HAV AV ELD OCH DET, SOM FÅTT GESTALT, TILL DE STORA VATTEN.

8. VAREST VAR NU LIVSFRÖET, OCH VAREST VAR MÖRKRET? VAR ÄR DEN LÅGAS ANDE, SOM BRINNER I DIN LAMPA, O LANOO? LIVSFRÖET ÄR DET, OCH DET ÄR LJUSET, DEN VITA, GLÄNSANDE SONEN AV DEN MÖRKE, FÖRDOLDE FADREN.

9. LJUSET ÄR KALL LÅGA, OCH LÅGAN ÄR ELD, OCH ELD ALSTRAR VÄRME, VILKET FÖDER VATTEN - LIVETS VATTEN I DEN STORA MODREN.

10. FADREN - MODREN VÄVER EN VÄV, VARS ÖVRE ÄNDA ÄR FÄSTAD VID ANDEN, LJUSET AV DET ENHETLIGA MÖRKRET, OCH DEN NEDRE VID DESS SKUGGSIDA, MATERIEN; OCH DENNA VÄV ÄR VÄRLDSALTET, UTSPUNNET AV DE TVÅ GRUNDÄMNERNA FÖRENADE TILL ETT, SOM ÄR SVABHAVAT.

11. DEN VIDGAR SIG, NÄR ELDEN ANDAS DÄRPÅ; DEN SAMMANDRAGER SIG, NÄR DEN BERÖRERS AV MODRENS ANDEDRÄKT. DÅ SKILLJAS OCH SPRIDA SIG SÖNERNA FÖR ATT VID SLUTET AV DEN STORA DAGEN ÅTERVÄNDA TILL SIN MODERS SKÖTE OCH ÅTER BLIVA ETT MED HENNE. NÄR DEN SVALNAR, VARDER DEN STRÅLANDE. DESS SÖNER VIDGA OCH SAMMANDRAGA SIG FÖRMEDELST SINA EGNA JAG OCH HJÄRTAN; DE OMSLUTA OÄNDLIGHETEN.

12. DÅ SÄNDER SVABHAVAT FOHAT FÖR ATT GIVA ATOMERNA FASTHET. VAR OCH EN ÄR EN DEL AV VÄVEN. ÅTERSTRÅLANDE DEN "SJÄLVBORNE HERREN" LIKT EN SPEGEL, VARDER VAR OCH EN I SIN ORDNING EN VÄRLD.

Precis det samma, men väldigt mer poetiskt skrivet.

"VIDGANDE SIG INIFRÅN UTÅT LIKSOM LOTUSKNOPPEN."

3d-rummet vecklas ut från de högre rummen.

De tre första sångerna ur Dzyans bok er ju en "liten" inblick i hur läget var strax innan "big bang" samt i 3:e sången ögonblicket för "big bang". Själva livsgnistan som ilar fram…

1. DEN SJUNDE EVIGHETENS SISTA TIMSLAG DALLRAR GENOM OÄNDLIGHETEN. MODREN SVÄLLER UT, VIDGANDE SIG INIFRÅN UTÅT LIKSOM LOTUSKNOPPEN.

2. DALLRINGEN ILAR FRAM, BERÖRANDE MED SIN SNABBA VINGE HELA VÄRLDSALLTET OCH LIVSFRÖET, SOM DVÄLJES I MÖRKER, DET MÖRKER, SOM ANDAS ÖVER LIVETS SLUMRANDE VATTEN. . . .

Samt efter big bang.

7. SKÅDA, O LANOO, DET STRÅLANDE BARNET AV DE TVÅ, DEN OFÖRLIKLIGA, LYSANDE HÄRLIGHETEN - DET LJUSA RUMMET, SONEN VA DET MÖRKA RUMMET, UPPSTÅENDE UR DE STORA, MÖRKA VATTENS DJUP. DET ÄR OEAOHOO DEN YNGRE, DEN ***. HAN TRÄDER FRAM I STRÅLGLANS SÅSOM SOLEN, HAN ÄR DEN FLAMMANDE, GUDOMLIGA VISDOMSDRAKEN. EN ÄR FYRA OCH FYRA TAGER TILL SIG TRE, OCH FÖRENINGEN ALSTRAR SJU, VARI ÄRO DEN SJU, SOM VARDA TRETTIO, VARELSEHÄRARNA OCH SKARORNA. SE, HUR HAN LYFTER SLÖJAN OCH VECKLAR UT DEN FRÅN ÖSTER TILL VÄSTER. HAN ANSTRÄNGER DET HÖGA OCH LÄMNAR DET LÅGA ATT BESKÅDAS SÅSOM DET STORA BLÄNDVERKET. HAN ANVISAR DE SKINANADE DERAS PLATSER OCH GÖR DET ÖVRE TILL ETT STRANDLÖST HAV AV ELD OCH DET, SOM FÅTT GESTALT, TILL DE STORA VATTEN.

Ett vackert sätt att beskriva det på.

Ja, detta är ju Dzyans sånger (som är väldigt gamla)  som även finns i Den Hemliga Läran I.

De gamla indiska texterna är ju väldigt fina att läsa.

Jag har Den Hemliga Läran I & II här hemma någonstans, om jag inte minns fel.

Då är det bara att plocka fram dem…

Man kan ju alltid hoppa in här och där…