ett stort ego är en egoist. en som bara tänker på sig själv alltså..

Det var väl ett enkelt svar Alde, jag menar att jag har läst det i texter här och det låter som en mer djupgående förklaring finns, eller?

Mmm  andligt pratar man om egot som "det lägre jaget", medans det gudomliga liger i det sk "överjaget"

Men du skrev "stort ego" vilket är ett annat ord för egoist.

Okej det var ett ord för mycket, då har jag väl fått svar då. Nu ska jag sova…så jag önskar en god natt

Ja för mig är det helt klart en person som bara tänker på sig själv….

Mirjami….det finns många sådana här på iFokus

#6 Var det syftet med tråden?

Nej, absolut inte!!

Mina….Ja jag vet!!!

OK, bra.

Ett stort ego? Det är en bra fråga.

Vi svenskar ser på ordet ego och tänker direkt på egoism.

En människa som tänker och talar stort om sig själv, gärna skryter och som inte tänker på andra.

Jag har lärt mig att "the ego", inte är riktigt samma sak på engelska, där det tar in själva själen, ett ord som definierar ordet "jag".

Ibland kan det vara bra att "ha ett stort ego" om det är på ett positivt sätt, en person som ser på sig själv full av möjligheter, som har frammåtanda, som kommer med en enorm energi. Sådana personer låter sig inte stoppas av meningar som; "jag kan inte, nej, det funkar nog inte" ..osv,

Meeen, så har vi den berömda jantelagen här i sverige, accepterar vi sådana personer?

Så jag ser två olika egon, den negativa och den positiva. Båda har karisma, de utsrålar sina tabkar, sina värderingar och vill ha plats i centrum, eller får den automatiskt, det beror på omständigheterna.

Tja, lite snabba tankar om ordet "ego"…

varma hälsningar; Heli-Maria

Det ena egot du beskriver i #11 är ju ditt jag ego=jag.. Dvs ditt personliga jag som är en skugga/spegelbild (om än personlig) av ditt högre jag som är gudomligt.. Bibeln citerar detta åxå.. "Å så älskade Gud världen att han skapade människan till sin egen avbild"

Ett "stort ego" däremot låter klingande egoistiskt och är inte så värst andligt.

Ja, jante lagen sätter käppar i hjult många ggr och andra ggr är den befogad och kanske menar att "egot" bör komma ner på jorden lite.. Men gränsen är ju svår att dra…

Intressant inlägg, Heli-Maria. Jag har också hört teosofer yttra sig positivt om egot i olika föredrag, bla Herbert Edlund från Gbg. Jag minns inte ordagrannt hur han uttryckt sig, men något i stil med att egot utvecklas genom olika inkarnationer. I det fallet blir "ett stort ego" detsamma som någon som är generös, vet att dela med sig, känner av "guds-närvaro" men ändå är totalt altruistisk!

Ett stort ego kan ju också innebära förmåga att inspirera andra, bygga upp företag vars vinster kommer många till godo, skapa konstverk till mångas glädje osv osv.

Mmm  ja men dessa företag existerar ju inte ännu, Volvo, Scania tom vårat folkkära IKEA fifflar ju bort 100-tals miljader i skatteparadis, så än så länge härskar det egoistiska "stora egot"

Ett "stort ego" kan ju betyda något possitivt precis som ni skriver i #11 å #13.

Jag tror att man esoteriskt skulle välja att säga ett "högt ego" eller rättare ett högstående ego om ett väl utvecklat personligt ego.

Nu tänkte jag nog i första hand på smärre företag. Stora företag i den bemärkelsen, som du nämner. Alde, är ju inte bara grundade i vårt land. Det är sas en global företeelse.

Oki, har du några företag i minne?

Knappast RK eller någon annan "hjälporg." va? Som låter 75% av det insamlade försvinna i "admn kost"…

Så länge "me, my self and I" bor inom mer än 80% av mänskligheten så är detta nog lite långt bort tyvärr.

Vidare så är väl den globala företeelsen att föredra jämfört med den nationella eller regionella. En global företeelse kan ju omvi utvecklar den på rätt sätt vara till gagn för om inte hela mänskligheten så i alla fall nästan.

Det är ju arbete för dina nästa som för din utveckling framåt inte tvärtom..

Hej igen.

Jag tror vi alla stött på de negativa egon:a och de positiva.

Ta ett företag som ska anställa en ny chef.

Där finns många som tycker sig tjäna platsen, efter idogt kämpande i åratal. De vill visa vad det går för.

Men så plöstligt kommer det in en person med ett stort positivt ego, naturligtvis får denna platsen, han/hon utsrålar ju inget annat än; jag kan.

Det tog mig åratal av debatter innan jag förstod det "utländska" synsättet på ego, då jag (som ni) direkt tänker på ordet "egoism".

Men det är fel.

En man skrev orden;

"När du ligger vaken på natten i mörkret, då är du, bara du.

Just då är du inte en förälder, en partner, en kollega osv, utan enbart "du". Hur ser du på dig själv i denna stunden?

"Är du lyclkig, tycker du att du väljer kloka val och är nöjd med hur du har det, eller tycker du inte om dig själv, när du ligger vaken på natten, då du blottar din själ för dig själv?"

Hans ord fick mig att förstå engelskans varint av "the ego".

Det fick mig att fundera, efter timmar av kommande detbatter, att det finns ett sk "egoless state of mind"…något vi här i sverige aldrig skulle acceptera.

Vi är proffs på att kategorisera andra, vilket fack ska de sättas in i och vi är snabba, det kan ske en timme efter att tex en ny medlem kommer in i en grupp.

Jag gillar hellre den engelska varianten, som låter folk vara den de är, även de met stort ego. De jämför karisma lite grann, inte helt, men vi har alla ett kroppspråk, som även den utstrålar 80% av oss.

Kan vi tillåta att ta bort jantelagen?

Kan vi hjälpa den som bär den negativa ego't och säga ifrån, istället för att baktala den som bär på den negativa varianten?

Vi tar ett otal val varje dag, som leder oss dit vi vill, eller dit folk inte vill, genom att strunta i valen och vara "lata".

Jag måste tillägga att det har gett mig väldigt mycket nya insikter genom att debattera med folk från hela världen.

Det har gett mig nya synvinklar jag inte skulle få i svenska flosofiska debatter. Överallt poppade det up "what´s the Ego" och som jag fick kämpa för att förstå den andra varianten av "ett stort ego".

Den stackarn som kämpat sig till en plats som han/hon ser sig värdig, tappar all motivation när en med stort ego, den positiva, kommer in och får platsen. Det är inte bra. Skulle vilja veta hur företagen hanterar det….

Jag tycker vi ska tillåta dessa stora positiva ego'n, låta oss dras med i deras energi, tillåta oss att upskatta dem, de finns överallt.

Vi alla vill ju helst jobba med positiva människor och helst hålla oss ifrån gnällspikarna.

Aldevaran; ja, du har helt rätt ego = jag, Vad vill vi med vårt liv?

Du har rätt Alderan;

>> Bibeln citerar detta åxå.. "Å så älskade Gud världen att han skapade människan till sin egen avbild" <<

Så rätt, jag hoppas alla tillåter sig att ta till sig det, att vi är Guds avbild och tillåta oss det gudomliga i var och en utav oss att visa det, att låta det stråla om oss.

"The egoless state of mind" är jämförbart våra hjälpare, alla de som ger av sig själv utan att ha frågat efter det, men det vill och genomför det. Här ha vi tex Läkare utan gränser, AA, Länkarna, Röda korset, Erikshjälpen osv osv.. Det är också vi, om vi räcker ut en hjälpande hand, utan att tänka på några "pluspoäng" i himlen…

Idag ser jag dem som stora positiva ego'n (själar), som aldrig tillåter sig av att stoppas av ord som; jag kan inte, nej det går nog inte osv…

De har istället 100 % fokus på vad de kan och de genomför det.

Varma hälsningar

Heli-Maria

och jag börjar i bakändan och säger;

hej! Kul att träffa er!!

Hej på dig Heli-Maria!!

Tack för att du delar med dig av dina tankar,,,

och välkommen!!

Klart vi skall ta bort jantelagen, det var ju inte den jag strävade efter när jag skrev att ibland kan det "vara bra att komma ner på jorden".

Vi ser esoteriskt här, ditt personliga ego är inte lika med din själ, utan är den personliget du har i detta liv, jag har min och du har din. De är ju förgängliga och våra högre medvetanden "tillverkar" nya inför nästa inkarnation.

Tack rore!

Visst är vi väl bra på "att ta ner folk på jorden", det är så typiskt "svenskt".

Jag tror det är omöjligt att få bort den inrotade jantelagen, den finns nog i vårt DNA eller någonting.

Reinkarnation är en kul debatt, och jag hoppas vi tar med oss lärdomar från dem alla, så liven bara blir bättre och bättre.  :D

Känner ni nägra ego-lösa människor?

Jag försöker hitta en känd person, med ett stort poitivt ego, kom att tänka på artisten Shakira, ett bra exempel, en kvinna som utnyttjar sitt kändiskap för barn världen över. (medlem av UNICEF idag).

Kan man likna ego mett hjärta?

Här tånker jag på personer med "ett varmt hjärta", "en iskallt hjärta" osv….?

Så här skrev jag…mitt ego, i en annan tråd

Tänker att när själen åter skall inkaneras och välja den kropp den skall födas i på Jorden. Då är det också ett val där själen väljer att blir individen, den person som inkaneras. Det är den identifikation eller Ego som jag menar att man föds med.
Som Ego, eller din identifikation med sig själv, som person. Är det sedan en livsuppgift att bli medveten om hur Egot uttrycker sig som egoistiskt och och hur du med din uppmärksamhet medvetet styr Egots mer eller mindre egoistiska beteende.
Nu är det nog inte riktigt så endå, eftersom vi har karma med oss… som ganska snart kan visa sig, som ett egoistiskt beteende.
Som jag skrivit tidigare så är Egot vår identitet och som ligger närmast Medvetandet. Jag utgår gärna från Medvetandet, från det som ligger bortom.
Det vardagliga egot och medvetandet känner vi redan till. Som sagt så ser jag vårt Ego först och främst som den identitet, individ vi är. När Det egot eller vår individuallitet lever och uttrycker sig i det vardagliga livet. Då får egot en aktiv roll, där vår medvetenhet har den avgörande rollen för hur mycket eller litet egoistiska vi är.
Med ökad medvetenhet blir vi mindre egoistiska och själviska, samtidigt som vårt Ego blir mer tydligt och distinkt.
En paradox kan tyckas att vi blir mindre egoistiska genom att vara mer Ego.
Det är därför nödvändigt att särskilja på Ego och egoism.
Ego är den vi egentligen Är, när vi inte är egoistiska… Och egoistiska är vi mer eller mindre tills vi blir medvetna om "hur" att inte vara egoistiska.

#25

Peter!!

Jag vet inte riktigt om jag hänger med i tankebanan

Menar du att man skulle kunna säga att vi Är vårt Ego?

Ungefär  som jag läste någon annanstans  om liknelsen med Karma,,

Vi Är Karma,,,,

Bara medvetandet om/omedvetandet om detta som skiljer??

rore!

Det är så jag menar…Når Själen väljer att födas i en ny kropp, tar den steget över i det fysiska, i en individ, i ett ego och fortsätter att utvecklas genom och som en person

På Latin betyder ordet ego =  jag. Det är också läran om sig själv.

Mmm, nu är lite fördömmande mot svenskar..

Jag är inte svensk, jag är typiskt spanjor

och jag är inte svensk heller, är finsk/ryska, men lever, arbetar och delar fritid med svenskar.

retep, jag gillar ditt inlägg. Medvetnadet som vaknar, är när man är själv i mörkret. Helt själv.

Tycker vi om personen vi är, eller tycker vi illa om vad vi gjort under dagen och ångrar oss?

Om man tänker på alla val vi verkligen tar varje dag, som jag gör nu, när jag postar det här, det är ett av alla val idag. Om vi  tänker på dem och vad de slutar i, då växer medvetnandet om vårt ego.

Men svenska språket har lärt oss "att vara ego, -han/hon är så ego" = egoist. Visst betyder det det, också, men inte enbart.

Ditt svar liknade den engelska synen på ego = state of mind.

Vi växer allihop varje dag, vi ser på saker på nya sätt, med tiden blir saker som är verkligen betydande, värdelösa och värdelösa saker får plötsligt stor betydelse, allt eftersom vi funderar och debatterar och ett bra sätt är så här, med funderingar fram och tillbaka, mellan oss.

Vi kan bli medvetna om vårt negativa ego, lära oss av det och försöka bli positiva egon och tänka på saker som; jag kan, inget stoppar mig, jag ska….och helt ta bort ordet "inte"…

Helst vill jag vara med ego-lösa människor, men de är svåra att hitta.. :D

Tack för ett bra ämne, det är intressant att läsa vad ni skriver.

Varma hälsningar

Heli-Maria

nej du har rätt, det finns flera betydelser av ego.

Jag pratar bara om våra "andliga egon" här….

Alltså personligheten och Monad (enl skissen)

"Denna för den esoteriska filosofins karaktär så betecknande lära erkänner inga företrädesrättigheter eller särskilda gåvor hos människan andra än dem som vunnits av hennes ego genom personligt bemödande och egen förtjänst under en lång serie av utvecklingsmoment och återfödelser…

Ett gammalt sanskritordspråk ger ytterligare en nyckel: "Vadhelst ett gudomligt väsen önskar, det blir det". Vi är gudomliga väsen innerst inne och det vi önskar - det vi fäster oss särskilt vid, föreställer oss, längtar efter, låter uppfylla vårt sinne - det blir vi. Vad är det vi önskar? Många och ofta motsägelsefulla ting.

Men genom de tankar och känslor vi väljer att hysa, genom våra motiv, strävanden och handingar - med andra ord, genom det liv vi lever - visar vi vad vi faktiskt önskar mest, och vi gör oss själva till det vi vill bli.

Att medvetet söka harmoni med den inre gudomen skapar oundvikligen en ännu större harmoni med hela vår omgivning och bringar oss i linje med evolutionens djupaste syfte, det vill säga strävandet efter osjälvisk kärlek till alla våra medväsen."

Källa;Teosofiska Läror mm (länken ovan på sidan)

1. Den hemliga läran I:46-47

"Jag-styrd evolution-Sara Belle Dougherty"

exakt så Wingen… tack

.eh,eh..

tänkte på; "Vad är det vi önskar? Många och ofta motsägelsefulla ting."

..-därför blir nog inte "vår livs-stig" så rak ibland..

#33 Jag kommer också att tänka på Annie Beasant, som i någon skrift, minns inte vilken, påminner oss om att eftersom vi återkommer, re-inkarnerar, är det ingen brådska. Den falska läran att vi bara lever en gång i en fysisk kropp skapar stress och otillräcklighets-känslor, menar hon. Den får oss att tro att vi måste skynda oss för att nå målet - dvs himlen eller föreningen med gud.

#34 Vårt liv i tre världar eller den uråldriga visdomen?

Hon har väl uttryckt samma sak i flera olika skrifter, bla en som helt enkelt heter "Karma", tror jag.

den som jag lagt ut som en artikelserie här på exi?

Oj, vad mycket det blev i den här tråden, det tar en stund att läsa. Tack för alla svar i alla fall!

Vi är oss själva närmast.

#39 Stämmer nog bra…..

ja, så länge vi låter oss styras av personligheten så är vi nog det…

#37, Ja, jag tror det.

När och om personligheten är integrerad med din medvetna uppmärksamhet, då är vi i högre grad med och styr.

När vi medvetandegjort oss om och har erfarenheter av Själen, av Källan, som är med oss i vår vardag och vårt liv..vad är vi närmast då…hur fungerar och uttrycker sig personligheten då?

mmm ja, bra fråga.. Hur uttryckte sig Jeus?

Jesus…? Kärleksfullt…med full insikt om sig själv som…?

… "sekundär", och som var på väg att bli ett med fadern…

…eller så var själen det redan…medan Jesus som person först i vuxen ålder kunde integreras och bli ett med fadern…

Han blev ett med fadern först när han hängde på Korset… "Fader, I dina händer befaller jag min ande" sedan sade han "Det är fullbordat"….

…vad var det då som var fullbordat?..och hur befaller man sin ande om man inte redan känner den?..

Det är klart han känner sin ande vid detta laget, trots sin övergivenhet.. Det är ju därför han kan befalla den i sin faders händer, alltså han lägger den i Guds händer i ord tanke och handling..

Vad han menar (tror jag) är: Det personliga egot som härskar i hans troterade, plågade och upphängda kropp, säger ju först "fader förlåt dem ty de veta icke vad de göra"..  Han förlåter alltså sina torterare, mödare och medhjälpare (till mördarna) av hela sitt hjärta.

Sedan skall han också kännt sig övergiven och ropat min gud, min gud varför har du övergivit mig. Detta är ju då det personliga egot som känner sig övergiven i sin plågade stund.

Trots detta så klarar han av att i orde tanke och handling både förlåta ochöverlåta sitt ego i sin faders händer….

Han säger också något intressant som man givetvis kan tolka lite hursom helst "Det är fullbordat" och ger upp andan…

Esoteriskt så är reinkarnationscykeln fullbodad här, han tar sig igenom den svåra och näst intil outhärdliga 4:e invigningen och blir frälst… Frälst ifrån materiens kors och behöver inte inkarnera mer.

Under de tre dagarna fram till den sk "uppståndelsen" så går han igenom den 5:e invigningen som han då genom uppståndelsen klarar….

…som jag ser det så kan det lika gärna vara hans uppgift på Jorden som är fullbordad…att Jesus redan i livet blev och var upplyst och fulbordad…

Mjaaa… Det är ju vad du menar med upplyst för det är vi ju alla i olika grad, anser jag. Tycker att den sk flummiga delen av New Agerörelsen missbrukar det ordet och schåsar upp det mer än nödvändigt. Att vara upplyst betyder ju inte att vara fullkomlig. Du kan ju veta saker utan att vara fullkomlig, även andliga saker..

Men för att återgår till Jesus av Nasareth….

Hela livet räknas ju givetvis in, men den sista stora prövningen genomgick han ju i samband med korsfästelsen. Det var ju först där som han klararde av invigningen.

Upplyst var han ju genom Kristus som nedsteg i honom och predikade genom honom… Personen Jesus är ju en anna person än Kristus..

I Getsemane kvällen innan så ber han ju att om möjligt slippa detta uppdrag som ligger framför ( han vacklade en stund) men sedan säger han herre jag gör som du vill..  Herren är ju inget annat än hans överjag eller Monaden eller Logos om man så vill…

Får mig att tänka på,,, att släppa taget om kampen,,,

för precis som det lilla barnet stampar och försöker få sin vilja igenom,,

Så stampar även den lilla människan i denna livets process och försöker efter eget huvud i det längsta,enträget och envist,,,

Innan kamen ges upp,,,, och överlämnandet tar vid,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,Kanske(?)

#52

Vad jag menar med upplyst…som jag beskrivit i flera inlägg…är också vad en mångtusenårig Vedisk tradition menar med upplyst. Vi vet båda att vi har olika synsett kring detta…Jag är medveten om att din och den Esoteriska traditionen också har kopplingar till Veda… Så jag skall inte och behöver inte argumentera för att hävda en relativ uppfattning…

Hursom upplyst eller ej, så tog han inte den avgörande invigningen (den fjärde som sägas vara mycket svår) som lösgjorde honom från reinkarnationscykeln förrän han blev korsfäst..

Tom en sådan som Hitler hade ju gått igenom åtminstonde två invigningar, så det är relativt lätt att falla innan.. Frestelserna blir för stora och du som adept klarar inte av dem i första omgången så att säga..

Jesus frestades utav satan ute öknen sägs det ju, inte alla klarar detta under de hårda påfrestningar det handlar om….

Hej igen!

Mycket intressant läsning…

#43 Stämmer överrens med mina tankegångar..

På korset sa Jesus även;- Förlåt dem, för de vet inte vad de gör.

De som följde Jesus och tog till sig hans handlingar och ord, var medvetna om själen, de förstod andemeningarna, medans de andra inte var medvetna alls.

Vi kan bara växa som människor om vi är medvetna om vår själ, våra ord och handlingar för oss dit vi är i denna stund..

56 precis, det är det jag skriver i #50. När vi kan "förlåta dem oss skyldiga äro" (i ord, tanke och handling) ja då har vi kommit så långt vi kan kan.

Hej igen;

Aldebaran, den bönen ber jag varje kväll…Just den biten kan vara så svår, men det går, om man ser varandra som individer på olika nivåer vad gäller medvetandet av själen..

Tex om någon sårar en enormt, så kan man, med de orden, försöka förstå att den personen är på sin nivå, för den klarar inte mer…det är hans/hennes bekymmer att komma vidare, ingen kan ändra på någon annan, förrän viljan av personen själv finns där.

Det är upp till var och en att gå vidare, men dina ord är exakt de rätta, för många tror att man måste "förlåta fysiskt", träffas och säga att allt är förlåtet, men så är det inte…

Man kan förlåta, om man tänker på; .de vet inte bättre, de förstår inte vad de gör, det är DERAS bekymmer, jag lämnar dem bakom mig och önskar dem lycka till med att ta sig ur sina problem..

och därmed lämna det gamla och se framåt; -Vad vill jag?

Till syvende och sist, så handlar allting om oss själva.

hur svårt det än kan vara att förlåta, så är det ett måste att gå igenom det, sen lämna skräpet där det tillhör. Vi ska inte bära på dem.

Om vi inte orsakat några problem, ska vi inte bära den bördan en endaste dag för mycket…

eller om vi är vi fyllda med skam för något vi gjort, be till Gud, Gud hör bön, han förlåter….men man måste verkligen se sin nakna själ, att verkligen betrakta sig själv och klara av att tänka;

- Det där gjorde jag inte bra, det var elakt av mig, osv…om vi möter oss själva och erkänner för oss själva vilka brister vi har, först då kan vi gå vidare, mot ett mycket mer harmoniskt liv.Vi erkänner dem och gör inte om dem…

Lämna även det skräpet där det hör hemma…bär inte på det en dag för mycket heller…

En rannsakning av ens egen själ (ego) är aldrig fel, klarar man det, kan man nästan bara hitta positiva saker i livet…om man förlåter sig själv också….

Man blir mycket mer till ro, får frid i själen, och klarar av nya utmaningar som kommer på ett mycket bättre sätt, om man gått igenom det här…

Vi menar lika här inne, det är bara olika uttryck, jag gillar att läsa vad ni skriver, just ordet "ego" är så svårt att förklara, när man börjar betrakta det lite närmre…

Rore, ditt svar #53, den är riktigt förnuftig. Det är ju så det är. Vi vill och vill och vill och ska ha…osv…

Gillar ditt tankesätt i det svaret