Den som vandrar Vägen, är inte till för sin egen skull utan för andras. Han har glömt sig själv för att tjäna dem. Han är lik en penna i Guds hand, ett verktyg för att ge Guds tanke ett uttryck här nere, som den utan detta verktyg icke kunnat få. Men på samma gång är han också själv en levande eldslåga, som över världen utstrålar den gudomliga kärlek som fyller Hans hjärta.