I den bästa av världar så skulle vi Lyssna utan att döma. Tillåta oss själva och andra att växa i sig självaOch sluta försöka få andra att vara så, som vi vill att de ska vara.

 Vår vandringsfärd ser olika ut.Vi går till stor del på samma vägar, våra vägar ser olika ut, beroende på hur vi upplever dem.

 Allt för sällan stannar vi upp och funderar vad vårt egna syfte är.När vi bortförklara´r andra människors känslor eller upplevelser.

 Motsättningarna ökar och kampen mellan rätt och fel gör sig gällande. Det är där som rädslan gömmer sig.

 Den maskerar sig i motsättningen mellan vad vi tror är ”rätt eller fel,”och rädslan kliver in i oss.

 Motståndet vaknar och Kampen blir ett faktum.

 Var och en lär sig genom sina egna misstag. För om vi inte får pröva oss fram, så blir heller inte lärdomen äkta och sann inom oss.

 Hur smärtsamt det än är att göra ”fel” eller se på när någon annan gör ”fel”.Så tror jag att det är den enda sanna vägen till att nå kärnan inom oss, som vi bär med oss.

 För det är genom våra känslor som kunskap och lärdom kommer till oss. Om och när vi vågar möta dem och se igenom dem och kanske framför allt slutar reagera efter dem.