Ok, tack för den.

Man behöver en liten påminnelse ibland.

coolt

tack, Norpan!

Tack Norpan.

Mycket bra påminnelse

De tomma orden i #0 påminner om en annan rolig intetsägande peppning :)

Kom ihåg att du är UNIK - Precis som ALLA ANDRA

Ja all skapelse är unik :)

Jag är arbetslös,har en son som inte längre vill umgås med mig,min make och min son,s syskon(detta har pågått nu i 5 år,och min son är vuxen och vi har inte fått svar från min älste son varför det är så här mellan oss_vi har gjort allt för att få svar på vad vi har gjort honom_han behandlar oss som om vi inte fanns), jag har varit sjukskriven i många år men vill  försöka att komma ut igen i arbetslivet, men ingen vill ge något jobb till någon över 50.Jag är som en termometer_ibland känns min vardag ok och andra dagar är det på 0. Så jag tror knappast att jag är  SPECIELL.(inte åt det positiva hållet i allafall.

# 9 Julklappen !

Blir rörd och ledsen när jag läser ditt inlägg och en fruktansvärt jobbig situation du är i men tro mig när jag säger vi är alla speciell och vi har alla ett underbart värde även om vi inte för stunden ser det.

Du ärspeciell ,Du har ett unikt värde,Du är värdefull på alla sätt.Oavsett vi är sjukskriven,arbetslösa,fattiga,ledsna eller något annat så har vi ett enormt värde som människa .

En varm stoooor kram till dig, Du är speciell och Du är värdefull 

#9 Du är visst speciell

Jag har också sjukersättning till ålderspension. Allt har sina för och nackdelar i livet… men visst är du speciell!

Det var tråkigt att höra med din son  Förstår att det måste vara jobbigt. Har du provat skriva brev till honom och berättar vad du känner för honom?

Brev kan göra underverk! kram!

#7 Det är inga tomma ord.

#7 Jo då, det tycker jag… men jag kan ju gott förstå att man tar sånt här till sig om man saknar andra krokar att hänga upp modet på.

Ingen är speciell om alla är speciella. Ingen är unik om alla är unika.

En speciell, skarp kniv pekar på att de andra är slöa(re).

_"En sak som är speciell utgör ett specialfall, ett visst fall av flera möjliga fall, som (ofta) är extra intressant. Inom matematiken talar man om något speciellt bara som ett visst möjligt fall av något, som för tillfället råkar vara intressant att studera." -Wikipedia

_
Det var inte meningen att paja er feel-good-about-yourself-tråd :)

# 13 Johodu alla är unik och alla är speciell för ingen är den andre exakt lik vilket gör oss alla både unika och speciella.Det kan ingen ta ifrån oss hur mycket man än försöker.

#13 Du är unik för att du inte är någon annan lik. Du blev skapad med speciella egenskaper, utseende, tankar.. osv.

En konstnärs alla verk är unika och inte lika varandra.

Jag(och min älsta son,s syskon HAR skrivit och ringt till honom_nu har vi ledsnat på att aldrig få något svar tillbaka__och i går,1Feb. så var det min älste son,s 30,årsdag.) HAR skrivit om och om och om igen.(vet inte hur många gånger som jag har gjort detta, har tappat räkningen på det nu) Jag och min make ,både tillsamans och var för sig__HAR ringt på min älste son,s dörr och  vi HAR lämnat blommor och presenter både utanför min son,s ytterdörr(han bor i lägenhet) när han fyllt år OCH vi HAR sänt det också till honom.Jag har t.o.med. ringt in till radioprogramet Karlavagnen och pratat i radion om detta.(gjorde det förra året på våren__utan resultat. Vad gör man då? Någon som har tips eller som själv har vart med om liknade?

#16 Om din son verkligen inte vill träffas: respektera det!

Han är vuxen och har full rätt att välja sitt umgänge själv. Bara för att du är hans mor ger dig inte rätten att måsta få vara i hans liv.

Klipp navelsträngen.

#16 Det var tråkigt att höra  Har ni något gammalt groll i bakfickan som gör att han inte vill ha kontakt?

Jag tycker att ni åtminstone borde få en förklaring… Jag skulle vara jätteledsen ifall nåt av mina barn inte ville träffa mig nånsin mer.

kram

#16

visst har vi ett ansvar för både varandra och mot oss själva, men när vi mognar i vårt inre så inser vi hur mycket som kan påverka människors situation och deras inställning till livet (som kan vara svår i vissa skeenden av livet-ibland hela livet igenom)

Det är inte alltid vi "mäktar med" att prata med människor som vi älskar, ..då inte pga av dem..utan kanske pga av oss själva.

Man får inte lov att ta de så personligt när någon väljer att ta avstånd, vi visar respekt om vi då låter människor vara ifred-utan kanske ens veta varför…det kanske inte ens har med oss att göra..men att kräva en förklaring, det har vi inte rätt till egentligen  eftersom vi kräver sådana saker för vår egna del, för ett "egoistiskt syfte"-även om vi själva kanske inte uppfattar det så..

Att ge någon plats, tid och förståelse är hemskt svårt..men ibland det kärleksfullaste man kan göra.

Då visar vi även att vi respekterar varandra , utan att låta sårade egon ta plats..förklaringar på livets alla snirklande turer brukar alltid komma, tids nog!

Jag har sagt upp kontakten med mina föräldrar några gånger uppdelat på 6 månader i taget. Men jag talade om för dom varför, försökte resonera med dom, men dom ville inte lyssna på mig.

Därför tog jag avstånd. Så dom visste mkt väl varför. Om mina barn skulle ta avstånd någon dag, så skulle jag självklart vilja veta varför och inte pinas,gråta och plågas varje dag i resten av mitt liv.

Om dom skulle bry sig det minsta, så skulle dom känna ett ansvar att vuxet sitta ner och berätta varför. Det är ju ens barn det handlar om.. inte någon flyktig vän.