Existens

Hela livet är ett enda stort NU. Ju mer jag tänker på det desto sannare tycks det mig. Jag försöker njuta så mycket som möjligt. Det finns så mycket vackert att bli lycklig av. Kanske jag har en jobbig situation framför mig, men om jag stannar upp en stund och ser ett vackert träd, en blomma eller vad som helst som gör mig glad och bara njuter av den stunden för ett ögonblick, så är det mycket lättare att ta tag i det som komma skall.

Att förstå att jag är en pusselbit i ett gigantiskt pussel som når ut i hela Universum, att vi alla är en del i detta stora och förunderliga spel som pågår här och nu, där och då.

Att förstå att alla är värda lika mycket, att vi alla är här på samma resa HEM. Det är som att gå i samma skola, men i olika klasser. En del har kommit längre, andra är på väg. Somliga får sitta kvar och några hoppar över några klasser. Men det spelar ingen roll, så länge vi förstår och respekterar detta. Att vi respekterar andra och respekterar oss själva.

Ingen är förmer än någon annan. Vi är alla lika mycket värda.